Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Wikströms släktforskning

Isak och Gustava

Isak från Bure Såg
Isak Larsson Nyberg föddes den 16 juni 1851 i Bureå Såg, Skellefteå landsförsamling (AC). Hans mor hette Anna Helena Isaksdotter Wikberg, född 11 april 1820 i Yttervik och hans far var Lars Samuelsson Nyberg, född 31 augusti 1814 i Bureå, Skellefteå landsförsamling. Fadern var, vid tiden för Isaks födelse, sågdräng vid Bureå Sågverk.

Bureå såg var på den tiden en vattensåg, som anlades vid Strömsholm i slutet av 1700-talet. Sedan tidigare fanns i Bureå, vid Harrsjöbäcken, en grovbladig vattensåg, som drevs av Bureå byamän. 1795 erhölls tillstånd från kammarkollegium i Stockholm att anlägga en finbladig vattensåg. Vattensågen vid Strömsholm utrustades med två sågramar med åtta sågblad vardera. 1797 fick även Bureå byamän tillstånd att anlägga en finbladig vattensåg vid Harrsjöbäcken.
Det sågade virket transporterades med häst och vagn ner till lastplatsen, som låg på södra stranden vid Bureälvens utlopp. En del av virket ska även ha flottats nerför älven. Nere på lastplatsen ska sedan gummor ha skrubbat virket rent. Arbetsåret varade så länge vattnet i Bureälven var öppet – vattenhjulet som drev sågen frös i allmänhet fast i slutet av oktober.
Sågverksarbetarna, som bestod av ett 30-tal män och kvinnor bodde på ”sågbacken”. Där kan man fortfarande se grunderna efter deras stugor. Lönen var knapp och utgick både i form av kontanta medel och som naturaförmåner. För att dryga ut sitt uppehälle hade de flesta arbetarna en jordlott och några kreatur.
I hemmet fanns vid Isaks födelse redan fyra syskon, Anton, född 1844, Anna Lovisa, född 1845, Per, född 1847 och Lars, född 1849. Familjen utökades förstås med åren och i slutet av 1850-talet bestod familjen dessutom av Johan (född 1855), Helena Concordia (född 1858) och Johan Robert (född 1859, död i början av 1860-talet). Ytterligare en syster, Helena Margaretha föddes 1854, men dog redan 1857.

I slutet av 1860-talet inträffade flera stora nödår i Sverige. Om det tidigare varit svårt att föda den stora familjen blev naturligtvis situationen ännu värre. Bristen på mat var stor och följden blev svält och ofta epidemier. År 1866 var både sommar och höst kalla och regniga och höstsäden var knapp. Året därpå, 1867, var det tvärtom. Torka rådde i princip hela sommaren och i Västerbottens län utsågs en nödhjälpskommitté som utfärdade en skrivelse till socknarna i länet om utdelning av mjöl och hur mjölet skulle blandas ut.


”Det Rågmjöl församlingarne således erhålla böra socknekommittéerne i helt små partier hvarje gång till de behöfvande utdela; och anmodas kommittéerne, att dervid dels lemna understödstagare bestämd föreskrift derom, att det mjöl de erhålla, ovilkorligen bör uppblandas med minst lika mycket nödmjöl af slösäd, mossa, laf, halm eller dylikt och dels foga sådan anstalt, att hvarje arbetsför person, som erhåller bidrag, i ersättning derför, antingen verkställer något arbete, såsom å anläggning eller förbättring af vägar, eller aflemnar laf och mossa, hvaraf nödbröd kan beredas, eller arbetsprodukter, eller verkställer spånad, väfnad eller stickning, hvartill länets nödhjelpskommitté, om möjligt, vid det tillfälle, då Rågmjölet afhemtas, lemnar råämnen.”


Av Isaks syskon blir alla utom Per och Helena Concordia kvar i Bureå. Alla bröderna blir sågverksarbetare, liksom även Anna Lovisas man, Olof August Lundström. Per går till sjöss 1865 och kommer aldrig hem igen och Helena Concordia gifter sig med bonden Johan Karlsson från Sjöbotten, Falmark.

22 år gammal gifter sig Isak med Gustava Svensdotter, bonddotter från Burvik, som sedan 1869 varit piga hos brukspatron Johan Marklund vid sågen.

Gustava från Burvik
Den 15 november 1847 föddes Gustava som femte barnet till bonden i Burvik 5, Sven Petter Olofsson, 40 år och hans hustru Anna Magdlena Ericsdotter, 38 år. Gustavas syskon var Sara Josephina, 14 år, Eva Margreta, 9, Olof Petter, 6 och Anna Lovisa 3 år. Fyra år senare utökades familjen med Ida Amanda (född 1851). I Gustavas hemmiljö fanns förutom föräldrar och syskon även farmor och farfar. Efter farfaderns död 1852 bodde Gustavas farmor Sara Svensdotter på gården, fram till sin död 1864.

Gården Burvik 5 hade varit i släktens ägo sedan 1733, då Gustavas farfars farfar Anders Larsson flyttade in från Bursiljum i Burträsk socken och gifte sig med änkan på gården, Margareta Nilsdotter. År 1749 hade hemmanet 23/64 mantal skatte och Anders Larsson intygades av länsman att på ett betydande sätt ha tagit hand om hemmanet. Utsädet var då tre tunnor säd och på gården fanns en häst, åtta kor och åtta småkreatur.
Gustavas farfars far ägde gården från 1765 och deras söner Olof och Anders delade sedan hemmanet i slutet av 1700-talet.

När Gustava är 20 år dör hennes far och två år senare får hon tjänst som piga hos patron Johan Marklund vid Bureå Såg. Här träffar hon sågarbetaren Isak Larsson Nyberg.

Åren tillsammans
I november 1873 lyser det för arbetaren Isak Larsson Nyberg och pigan Gustava Svensdotter vid Bureå Såg och den 7 december står bröllopet mellan de unga tu. Modern agerar här giftoman; ”Moderns bifall skriftligen” finns noterat i lysningsboken. Första barnet, Samuel Viktor föds i augusti 1874.

1875 hade ett nytt sågverk byggts på Snöskäret vid Bureälvens mynning i havet. Det fick namnet Bure AB och drevs med modern teknik – ångkraft. Vattenkraftens dagar var förbi och därmed även det gamla sågverket uppe i Strömsholm, som dock drevs fram till 1898, då det revs. Ångsågen låg vid utskeppningshamnen och under den korta seglationssäsongen rådde en febril aktivitet. Fartyg från alla delar av världen lastade trävaror och pappersmassa. Kineser med hårpiskor, afrikaner med kedjade apor och papegojor på axeln kunde ses på Skärvägen. Det var stora attraktioner för dåtidens Burebor.

När det nya sågverket togs i drift blev det nödvändigt att förse arbetarna med bostäder. Att bostäderna skulle uppföras så nära arbetsplatsen som möjligt ansåg säkerligen både praktiskt och naturligt för såväl företaget som arbetarna. Bostäderna var flerfamiljshus, s k kaserner, vilket var den vanligaste boendeformen vid sågverksindustrier längs Norrlandskusten under denna tid.
Lägenheterna bestod som regel av ett rum och kök. Kökens storlek var rätt väl tilltagna. Den totala boendeytan, rum och kök kan uppskattningsvis ha omfattat ca 45 kvm + farstu. Uppvärmningen utgjordes av en järnspis i köket och en kakelugn i rummet. I anslutning till kasernerna uppfördes uthus bestående av vedbodar, förvaringsbodar, svinhus och utedass. För att lätta på trångboddheten användes förvaringsbodarna oftast som extra sovutrymmen under sommarhalvåret. Kasernerna hade sågspånsfyllning i väggarna, dåligt isolerade golv och dragiga fönster, vilket gjorde att det vintertid var svårt att hålla en någorlunda jämn och behaglig rumstemperatur.

Den första arbetarbostaden som färdigställdes var den s.k. skärkasernen. Denna kasern flyttades från Strömsholm ner till skäret och byggdes samtidigt om. Efter ombyggnaden kom den att omfatta åtta lägenheter om ett rum och kök samt två enkelrum. Skärkasernen var inflyttningsklar 1875. I anslutning till kasernen byggdes också ett stall och ett slaskhus. En av de första som flyttade in i skärkasernen var Isak och Gustava och deras då 1-årige son Samuel Viktor. Därefter kommer barnen vartannat år till 1-rummaren i kasernen; Lars Konrad 1876, Johan Frithiof 1878, Anna Gustava 1880, Per Reinhold 1882, Frans Oskar 1884, Ida Fredrika 1887 och Karl August 1889.

Isak var liten och stark och kallades för "liil-starken". Det berättas om att han en gång särade på två bråkstakar genom att lyfta upp dem i varsin arm och på så sätt fick han dem att sluta bråka.

Isak och Gustava får 41 år tillsammans; den 15 september 1914 dör Isak, endast 63 år gammal. Gustava lever ytterligare 10 år och dör 1924, förmodligen av cancer. Hon var den sista tiden sängliggande och hade, enligt pappa, ett hål i kinden, troligen muncancer.

 

Källor:
Kyrkböcker Skellefteå landsförsamling 1800-1890
Demografiska databasen vid Umeå universitet
Dokumentation över Bureå på 1900-talet
Skellefteå socken 1650-1790
Min kusin Isak Nyberg
Skellefteå kommuns hemsida
www.skelleftea.org
Portalen i Bureå
Bure Arkiv
Bureå Hembygdsförening

 

 

.

Mina anor

Farfar

Farmor

Morfar

Mormor

Emigrationen

Missing people